Lake Minnewanka

Lake Minnewanka var sista stoppet på måndagens utflykt.
Båtturen var något som kunde köpas till när biljetten bokades till den övriga sightseeingturen.
Det är jag glad att jag gjorde! Guiden kom från Japan och hade bott i Nordamerika i 20 år.
Han talade mycket bra engelska och var dessutom väldigt underhållande.

Lake Minnewanka är en kilometer bred och från väst till öst sträcker den sig 21 km.
Djupet är närmare 150 meter och temperaturen var obehagliga tre grader idag.

Dammar byggdes vid sjön 1912 och 1941 för att förse Banff med elektricitet. Dammen som byggdes 1941
gjorde att vattnet steg med 30 meter och den by som låg där då fick tömmas på folk.
Rester från byn finns kvar nere på botten. Guiden visade bild på en vattenpump som någon
förmodligen haft i sin trädgård. Tack vare byn på botten är sjön populär bland dykare.

Ibland ser bergen ut som någon slags påklistrad bakgrund.

Norra sidan om sjön ser inte alls ut som södra delen.
På sluttningarna på norra sidan har det brunnit – både avsiktligt och oavsiktligt.
När man eldade avsiktligt gjorde man det för att föryngra skogen.

Grizzlybjörn och svartbjörn finns i området, men inte så många.
I det här området äter de inte fisk och bären på sluttningarna räcker inte för att föda så många björnar.
I Alaska äter björnen däremot fisk, men det beror på att det är lättare att fånga laxen där.
Här får de slita häcken av sig för att fånga foreller och de tycker inte att det är värt mödan.
Varg finns däremot, men då på södra sidan och där finns inte heller några vandringsleder.

Björn finns det gott om annars i nationalparken och pepparspray är ett måste. Banff är en del av
nationalparken och skulle ett större djur vandra in i staden skjuts den inte – man söver och flyttar på den.
Papperskorgarna på gatorna är för övrigt ”björnsäkrade”, så säkrade att inte alltid
turisterna kan räkna ut hur man ska öppna dem.